Självmordsprocessen
Riskfaktorer för självmord är tidigare självmordsförsök och psykisk sjukdom. Ca. 90 % av de som tar sina liv har någon form av psykisk störning/sjukdom. Vanligaste är depression och missbruk. (Dock tar de flesta personer med psykisk störning inte sina liv, men hos individer som har en sårbarhet för sådant beteende ökar risken). 10 % tar sina liv på grund av existentiella svårigheter eller problem med sitt levnadssätt som upplevs oövervinnelig.
De flesta människor som har självmordstankar tar dock inte sina liv, men det är viktigt att vara uppmärksam på tecken/signaler hos människor som mår dåligt och att ta det på allvar. Det finns hjälp att få.
Självmordsprocessen kan svänga mellan allvarliga självmordstankar och/eller självmordsförsök och inget självmordsbeteende alls. Processen kan omfatta både direkta som indirekta tecken/meddelanden.
- Direkta tecken/meddelanden: Till exempel att det uttrycks aktuella självmordstankar och/eller planer.
- Indirekta tecken/meddelanden: Till exempel att personen ger bort ägodelar som är värdefulla, skriver testamente eller ett avskedsbrev.
Så här ser en självmordsprocess ut, med nedstämdhet i ena änden och självmordsförsök samt fullbordat självmord i den andra änden.
Ett sätt för omgivningen att få en bild av var en människa befinner sig i självmordsprocessen är att ställa frågor. Dock vill jag tydliggöra att dessa vänder sig främst till vårdpersonal, när de gör riskbedömningar. Men jag ser ett värde med dessa i samtal med en människa i nöd och där vården inte är inkopplad. Kom dock ihåg att som exempelvis anhörig till en person som mår psykiskt dåligt är det långt ifrån självklart att dessa frågor är lägligt att ställa. Personen kan skämmas för sina tankar och kanske sluter sig ännu mer om hen upplever det som ett ”korsförhör”. Dessa frågor kan dock vara bra för att få ett hum om personens mående och hur pass akut det kan vara, men det viktigaste som anhörig är, enligt min åsikt, att främst visa att man finns där om och när personen SJÄLV vill prata. Men det är heller aldrig fel att fråga lite försiktigt. Att få svar på dessa frågor förutsätter att det finns ett förtroende från personen. Om inte annat kanske det är möjligt att i stunden skapa det. Människor som mår psykiskt dåligt är oftast ambivalenta in i det sista.
Att faktiskt VÅGA fråga kan rädda liv!
Den vänstra raden är frågor som förhoppningsvis gör att man kan få en klarare bild var i självmordsprocessen en människa, som mår dåligt, befinner sig. Den högra spalten är taget från självmordsprocessen och hör ihop med frågorna till vänster.
Textkälla: "Omvårdnad vid psykisk ohälsa".
